Vem är du och vad gör du?
Jag heter Jan Höglund och jag jobbar som HR-chef i det lokala energibolaget Herrfors. Efter över tjugo år med ansvar för personalfrågor kan man nog kalla mig en erfaren HR-människa.
Speciellt glad är jag över att jag fått jobba inom så olika branscher, både försäkrings-, finans-, livsmedels- och energibranschen, även typen av organisation har varierat mellan ömsesidiga-, börs- och familjebolag.
Oy Herrfors Ab ingår i Katternögruppen, ett kraftbolag med en stark regional förankring från Vörå i söder till Alavieska i norr. Till Herrfors kärnbusiness hör elförsäljning, elanskaffning och eldistribution, samt produktion av el och värme. Det lokala engagemanget, lokalt samarbete och ägande är grundpelare för vår verksamhet.
Vilka är dina erfarenheter av Veritas?
Min kontakt till Veritas är av naturliga skäl stark eftersom jag inledde min arbetskarriär i Ömsesidiga skadeförsäkringsbolaget Svensk-Finland. Bolaget blev några år senare en del av Veritas gruppen, och går i dag under namnet Fennia. Under åren har jag suttit i en hel del möten i Veritas gamla utrymmen på Olofsvägen.
Den erfarenhet jag fått av Veritas verksamhet har alltid varit mycket positiv. Personalen trivs i bolaget och man satsar på deras välbefinnande, vilket i slutändan syns hos kundföretagen som förstklassig betjäning. Veritas har ju under flera år varit etta bland pensionsförsäkringsbolagen då man mäter kundnöjdhet.
I min nuvarande roll har jag samarbetat med Veritas i cirka fem år. Speciellt uppskattar jag den proaktiva approachen, att vi har en egen kontaktperson, samt den snabba och kunniga service man alltid får. På Veritas är man dessutom jätteduktiga på den förebyggande verksamheten inom välmående på arbetsplatsen.
Har du några tips till andra företagare?
Vi har levt och lever fortfarande i exceptionella tider. Inom nästan alla organisationer var man tvungen att övergå till distansarbete nästan över en natt. En del organisationer var säkert mer förberedda på övergången än andra. Samtidigt fick vi som arbetsgivare granska våra egna förfaranden, och möjliggöra distansarbete för en bredare arbetstagargrupp än tidigare.
I det skede då situationen normaliseras behöver vi alla kritiskt granska både våra nuvarande, men också kommande verksamhetsmodeller. Vem erbjuder vi distansarbetsmöjlighet i framtiden och i vilken omfattning, hur organiserar vi jobbet där hemma och hur stöder man distansarbetet från företagets sida med beaktande av arbetssäkerhet, IT säkerhet, ergonomi, ledarskap. För snabba och förhastade slutsatser kan i värsta fall leda till ökad ojämlikhet mellan arbetstagare.
Lite fundersam blir jag då jag läser historier i sociala medier om hur någon sköter jobbet från Levi, eller bryggändan. Det är ju helt fantastiskt om en sådan situation öppnar sig, men samtidigt måste man komma ihåg att vardagen för de flesta ser helt annorlunda ut. Distansarbetets utmaningar och möjligheter behöver utan vidare diskuteras, men samtidigt finns det också en fara för att arbetslivets ännu viktigare förbättrings- och förnyelsebehov förbises.
Mitt råd är alltså: använd tillräckligt med tid för att analysera coronatiden, och för en öppen och lösningsorienterad dialog med er personal.
