Vi lever i osäkra tider, vilket särskilt syns i unga vuxnas välbefinnande. Till exempel visar Arbetshälsoinstitutets studie Hur mår Finland? att oron för det egna arbetets framtid har ökat, och att redan var fjärde ung arbetstagare upplever ensamhet.
Samtidigt som känslan av ensamhet ökar upplever många unga sociala situationer belastande. Hur kan vi hitta en balans där vi kan ladda våra batterier – både i varandras sällskap och genom att medvetet vara för oss själva?
För unga återspeglas belastningen i arbetsförmågan. Psykiska störningar är den vanligaste orsaken till att unga beviljas invalidpension, och särskilt långa sjukfrånvaron kopplade till ångest- och stressrelaterade störningar har fortsatt att öka (FPA).
När arbetslivet samtidigt upplevs som krävande, splittrat och oförutsägbart kan framtiden te sig osäker för många unga: Finns det en plats för mig? Kan jag något som har ett bestående värde?
Tänk om artificiell intelligens tar ens arbetet – och samtidigt möjligheten att lära tillsammans?
Osäkerheten förstärks av den snabba utvecklingen av artificiell intelligens. En omfattande studie från Stanford University visar att generativ AI särskilt påverkar arbetstagare i början av sina karriärer. Sysselsättningen bland personer under 30 år har försvagats, särskilt inom arbetsuppgifter kopplade till kundservice och programvaruutveckling, där AI automatiserar uppgifter (Koetsier, 2025).
Även om unga i hög grad använder sig av artificiell intelligens är inställningen inte enbart positiv. Många upplever att AI gör människor latare, försvagar tänkandet och minskar möjligheterna till lärande i arbetet vilket till exempel mentorskap främjar (Lira et al., 2026).
Många beskriver en rädsla för ett arbetsliv där uppgifter sköts effektivt, men där lärande, dialog och informell interaktion försvinner. Allt fler upplever att vi rör oss mot ett arbetsliv där vi är “ensamma tillsammans” – ständigt uppkopplade, men sällan genuint i kontakt med varandra.
Vad kan arbetsplatser göra – mot ett relationellt och lärande arbetsliv
Lösningen är inte att motarbeta artificiell intelligens, utan att använda den klokt och mänskligt. För att få AI och människor att arbeta tillsammans för det gemensamma bästa behövs tydliga spelregler och framför allt satsningar på det som bara människor kan göra.
När vi har identifierat vilka uppgifter som förblir mänskliga är det viktigt att investera i människors kompetens – inte enbart i utvecklingen av AI. En av de viktigaste framtida arbetslivsfärdigheterna är relationsförmåga eller relationell intelligens. Den bygger delvis på emotionell intelligens: förmågan att identifiera och reglera sina egna känslor samt att förstå andras. I en bredare bemärkelse handlar det om förmågan att stämma in, bry sig och förstå. Relationell intelligens är en mänsklig kapacitet att bygga tillit, hantera spänningar, reparera sprickor och skapa mening tillsammans med andra (Hau, 2026).
I utvecklingen av den relationella kompetensen kan fokus exempelvis ligga på:
- att främja växelverkan och bygga på tilliten
- etisk omdömesförmåga
- kreativitet och meningsskapande
- konflikthantering och emotionell reglering
När lärande sker i nära samarbete och i vardagliga möten kan det också stödja ungas introduktion i arbetslivet och minska känslan av ensamhet.
Arbetsplatser bör medvetet skapa utrymme för gemensamt lärande. Mentorskap, pararbete, lärandegemenskaper och informella möten representerar inte enbart mjuka värden, utan kritiska strukturer för att stärka ungas arbetsförmåga och professionalitet.
