Karriärberättelse om Veritas chefsmatematiker Teppo Rakkolainen. I bilden sitter han på stolen och lutar sig mot bordet.

Som chefsmatematiker är det roligt att förstå strukturer och relationer

Från universitetsvärlden till matematiker på Veritas

Jag har arbetat på Veritas sedan 2009. Ursprungligen anställdes jag som finansmatematiker vid placeringsriskhanteringen, och 2012 började jag som chefsmatematiker i ledningen för sektorn för Aktuarietjänster och riskhantering. Jag arbetar som den försäkringsmatematiker som avses i lagen och ansvarar för försäkringstekniken och för den oberoende riskhanteringen. Innan jag kom till Veritas arbetade jag som forskningsassistent och som koordinator för forskarskolan och skrev min doktorsavhandling vid Åbo Handelshögskola.

Kvantitativt kunnande är det centrala i mitt arbete. Man måste behärska försäkrings- och finansmatematik, förstå invecklade frågor och kunna förklara dem på ett begripligt sätt också för andra för att analyserna ska kunna användas som grund för beslutsfattandet. I mitt arbete har jag dessutom nytta av att kunna förhandla och argumentera på ett faktabaserat sätt.

Möten och insikter om svåra saker

Jag är troligen den som oftast sitter på möten på Veritas, jag deltar i cirka 30–50 sammanträden utanför huset per år. Nu under denna exceptionella tid har mötena förstås flyttats över till Teams, men tidigare blev det många resdagar. Arbetsgrupperna som behandlar beräkningsgrunderna och andra samarbetsgrupper i branschen tar mycket av min tid i anspråk. I mina arbetsdagar ingår också gruppmöten, analys av försäkringsbeståndet och placeringsriskerna, utarbetande av beräkningsformler och programmering.

Det bästa i mitt arbete är när jag får sätta mig in i sådant som man åtminstone kan tro att är svårt. Det är en fin känsla att förstå svåra frågeställningar och hjälpa också andra att förstå dem bättre. När man förstår strukturer och relationer blir matematik dessutom roligt

Barndomsdrömmen förverkligades i form av en cylinderhatt

Efter gymnasiet ville jag börja studera juridik, men var en halv poäng från att bli antagen. Lyckligtvis, eftersom juridikstudier skulle ha varit ett stort felsteg. Mitt andra alternativ var matematik, och så kom jag in på min bana som matematiker.

Som barn drömde jag om att jag en dag blir republikens president. Gnistan till denna dröm var den stiliga cylinderhatt som Mauno Koivisto bar vid sin installation, den övertygade den 5-åriga Teppo om hans framtida yrkesval. När jag doktorerat fick jag äntligen sätta en cylinderhatt på huvudet så på sätt och vis gick min barndomsdröm i uppfyllelse.

”Om man inte gör nånting ibland, gör man aldrig något”

På fritiden kopplar jag av genom att läsa olika slags litteratur: skönlitteratur, filosofi och biografier, samt lyssnar gärna på musik och går på konserter. Just nu läser jag Immanuel Kants Kritik av det rena förnuftet, men det är ett ganska långt projekt och emellanåt måste man läsa något lättare, så jag håller samtidigt på med andra delen av Stalins biografi som skrivits av Stephen Kotkin.

Mitt motto är att ”Om man inte gör nånting ibland, gör man aldrig något.” Trots tautologin ligger det en viktig tanke bakom detta.