Hur pratar och tänker du om människor i andra generationer? Tänker du att äldre generationer inte lär sig eller kan tekniska färdigheter? Eller att unga som undviker telefonsamtal är lata och oengagerade i sitt arbete?
”Dagens ungdom” är ett urgammalt begrepp som lever kvar. Förändringar från ens egen ungdom har förskräckts från generation till generation, men nu pratas det särskilt mycket om unga även i arbetslivet – och inte i särskilt positiv dager. På motsvarande sätt ifrågasätts äldre medarbetares förmåga att hänga med i utvecklingen och utveckla sina tekniska färdigheter.
Det verkar som att generationer har svårt att se saker ur andra perspektiv. Detta har fått mig att fundera på om vi verkligen är toleranta och öppna för annorlunda tänkande – särskilt när det gäller personer i olika åldrar.
Vi lever i en tid där det finns fyra generationer i arbetsför ålder:
- Stora årskullarna (Babyboomers) (födda 1946–1964)
- Generation X (födda 1965–1980)
- Millennials (födda 1981–1996)
- Generation Z (födda 1997–2015)
Varifrån kommer klyftorna?
Tiden och verkligheten vi växer upp i samt normerna vi antar i vår uppväxtmiljö skapar vår uppfattning om vad som är rätt sätt att leva och agera. Samhället och uppväxtmiljön har på många sätt varit mycket olika för olika generationer. Teknik, informationsflöde och samhälle har utvecklats i en rasande takt och förändringstakten ser inte ut att avta.
Om vi verkligen vill förstå andra generationer måste vi medvetet fokusera på att lära oss olika sätt att tänka och göra saker. Vi behöver inte gilla alla sätt men vi behöver förstå logiken bakom för oss främmande beteende och tankesätt, så att vi kan hitta arbetssätt som alla förstår.
I våras såg jag ett webbinarium med den brittiska historikern Dr. Eliza Filby, som forskar om generationer i arbetslivet. Enligt Filby är tillhörighet till olika generationer den största barriären för vänskap. Enligt henne är det lättare för oss att bli vänner om skillnaden till exempel Berör kön, nationalitet eller religion.
Det är viktigt att vi är medvetna om denna utmaning, för om vi inte medvetet arbetar mot smidigare samarbete och bättre förståelse för varandra kan innovation och lärande av varandra bli onödigt begränsat och klyftorna mellan generationerna fördjupas.
Mångfald som resurs
Varje generation har färdigheter och förmågor som har antagits tidigt, samt saker som lärs in först i arbetslivet. I bästa fall hjälper olika generationer varandra och hittar tillsammans ett sätt att arbeta så att allas styrkor utnyttjas och alla får möjlighet att vara en viktig del av arbetsgemenskapen.
Detta kräver medveten acceptans och öppenhet, även att kliva utanför sin egen bekvämlighetszon. När vi slutar stämpla saker som rätt och fel, accepterar skillnader i normer, uppväxtmiljö och perspektiv, skapas en bättre förståelse och gemenskap. Organisationer som kan bygga fungerande interaktion och samarbete mellan generationer får tillgång till mer varierande kompetens, erfarenhet och tankesätt.
Hur uppnår vi detta på arbetsplatser? Ett sätt är att utveckla ledarskapet hos närmaste cheferna. Vi behöver chefer som verkligen är intresserade av andra, vill förstå olika perspektiv och är redo att se bortom sin egen tankebubbla. Det kräver äkta närvaro, lyssnande och beredskap att överge självklara sätt att agera. Dagens ungdom har helt andra typer av kunskap de behöver lära sig som nya i arbetslivet än vad de äldre generationerna hade. Chefens viktigaste egenskap är inte teknisk kompetens, utan förmågan att leda människor och visa vägen genom sitt eget exempel.
Men bara chefens exempel räcker inte. Vi har alla ett ansvar för gemenskap och en god arbetsmiljö. Genom att ärligt granska vår egen inställning till andra och olika sätt att agera kan vi bryta våra egna fördomar och lära oss nytt. En välmående och fungerande arbetsgemenskap är mer effektiv och produktiv. Det gynnar både individen, arbetsplatsen och samhället.
Är du redo att spräcka din egen bubbla och vidga din världsbild?
