Medierna publicerar nyheter om ett arbetsliv som verkar vara så dysfunktionellt att människor med en gnutta självbevarelseinstinkt och självrespekt väljer att göra något annat. Samtidigt avrundas argumenten med att vi på grund av vår rekordlåga nativitet behöver fler människor i arbetslivet, allt annat är ohållbart.
Är arbetslivet verkligen så kasst som man vill ge sken av eller håller vi på att skapa ett självförverkligande narrativ av arbetslivet som vi länge kommer att ångra?
Om arbetslivet trots allt blöder behöver vi superhjältinnor för att ordna upp det. Låt mig därför presentera min syn på arbetslivets hjältinnor, de som kommer att rädda vårt arbetsliv.
Den första hjältinnan står för trovärdighet, hon som försörjer oss med data och hjälper oss betrakta verkligheten utan alltför färgade glasögon. Min första hjältinneutnämning faller på Statistikcentralen som i december 2023 publicerade den senaste arbetslivsbarometern. Först spräcker de myten om fenomenet The Great Rethink (omvärdering), som antyder att massor av människor lämnar arbetslivet för att de prioriterar andra delområden i livet högre. Visst är rörligheten på arbetsmarknaden högre på 2020-talet än tidigare men samtidigt upplever många att förutsättningarna att hitta ett nytt arbete är goda. När den klassiska lotto-frågan ställs och det visar sig att bara en femtedel skulle lämna arbetslivet bakom sig om de vann på lotto är knappast arbetslivet helt kasst, resultatet är dessutom exakt det samma som år 2018. Att 60 procent av respondenterna dessutom upplever arbetet vara ett ytterst viktigt livsområde och 42 procent upplever sitt arbete vara både produktivt och nyttigt kan väl inte heller vara så illa. Även chefsarbetet har i många hänseenden blivit bättre; cheferna anses ha förkovrat sig inom områden som kommunikation och respons och dessutom anser nästan 40 procent av respondenterna att deras chefer aktivt sporrar dem till att utvecklas och lära sig nytt.
Den andra hjältinnan står för uthållighet, hon som orkar påminna, sporra, hjälpa till att lyfta blicken och se på samma basala arbetslivsfenomen som tidigare men med nya glasögon. Utnämningen går till alla de supermänniskor på HR-avdelningar runtom i Finland som ihärdigt orkar inspirera och påminna sina kolleger om hur viktigt det är att skapa goda förutsättningar för alla att vara en del av och trivas i arbetslivet. Bland de mest förekommande orsaker som uppgavs för byte av arbetsplats i arbetslivsbarometern fanns arbetets innehåll, arbetsförhållandena och lönen. Vad gör vår hjältinna HR då för att stärka just dessa områden? Hon orkar tålmodigt påminna chefer om att föra utvecklingssamtal för att gå igenom arbetsuppgifter, målsättningar, utvecklingsbehov och så vidare. Hon jobbar med arbetsmiljöfrågor såväl fysisk som psykosocial ergonomi, hon fortbildar chefer och jobbar med att öka transparensen inom lönesättning och belöning och så mycket, mycket mer.
Den tredje hjältinnan står för barmhärtighet, hon som kommer ihåg att ge dig respons, berätta vad du gjort bra och var gränsen för tillräckligt bra går. Utnämningen går till de kolleger som kommer ihåg att fråga hur du mår, som delar med sig av sitt kunnande och ställer upp för dig när dina egna krafter tryter. Resultatet i senaste arbetslivsbarometerns visar på att den mest förekommande orsaken till att arbetstagare upplever psykosocial belastning handlar om att man varken hunnit göra arbetet så bra eller så noggrant som man skulle ha önskat. Som kollega och chef är det således viktigt att vi lär oss sätta mål som är sporrande men möjliga samt sätta ord på vilken nivå av prestation som är tillräckligt bra. På det sättet lär vi alla känna våra gränser och kan uppleva tillfredsställelse när vi nått våra mål.
Som alternativ till narrativet om ett arbetsliv likt en katastroffilm som kommer att sluka även mig som är en inbiten arbetslivets anhängare, vill jag bidra med att lyfta fram det som fortfarande bär, det vi ska ta vara på, vidareutveckla och fira. Själv vill jag i år vara extra källkritisk, jag ska komma ihåg att tacka mina HR-kolleger för det goda jobb de gör i att påminna mig om allt det viktiga jag förväntas jobba med i vardagen och jag ska uppmuntra mina kolleger med respons och tacka för den respons och omsorg jag själv får.
PS. Fastnade du vid att jag använde begreppet hjältinna i stället för hjälte? Ja, det är med flit. Finland är enligt arbetslivsbarometern fortfarande långt ifrån jämställt så varför inte bryta även den trenden. 😊
