Trots försämrat arbetsläge finns det varje månad tiotusentals lediga arbetsplatser. Enligt Statistikcentralens utredning är det svårt att hitta passande personer för en stor del av platserna och trenden har fortsatt en längre tid. Med tanke på framtiden behöver vi därför hitta fler lösningar. I min tidigare blogg lyfte jag fram saker som hjälper till för att hålla talanger kvar på arbetsplatsen. I denna text kommer jag att se på arbetskraft från ett annat perspektiv.
AI, teknologi och utländsk arbetskraft medför nya möjligheter
Teknologi och AI erbjuder nya möjligheter och lösningar i allt vidare utsträckning och det kan upplevas pågå en lika stor förändring som under industriella revolutionen. I framtiden kommer säkert möjligheterna att vara oändliga och en del av arbetskraftsbristen kommer kunna lösas med hjälp av teknologin. Människor behöver trots detta även varandra för service-, tanke- och innovationsarbeten.
Utländsk arbetskraft är en lösning som fått stor synlighet. Den utländska arbetskraften är mycket välkommen och behövlig och därav behöver vi hitta de styrkor just Finland har, för att locka hit arbetskraften. Finland är inte ensamt med en omvänd befolkningskurva och åldersstruktur och därav tävlar vi om samma kompetenta arbetskraft med många andra länder. Det finns således ett behov att hitta ännu fler möjligheter som dellösning till problemet.
Oflexibla strukturer och 40 timmars arbetsvecka som norm
En lösning som enligt mig uppmärksammas för lite är deltidsarbete. I vårt samhälle är normen att arbeta åtta timmar om dagen fem dagar i veckan eller motsvarande arbetstid som skiftesarbete. I Finland finns ändå många människor som skulle uppleva deltidsarbete eller snuttarbete som ett passande koncept, ifall det skulle vara ekonomiskt lönsamt och inte skulle orsaka en massa byråkrati att lösa med extra pappersarbete och utredningar. Personer som endera saknar arbetsförmåga eller kapacitet att arbeta heltid, exempelvis: de som skall återgå i arbete efter en lång arbetslöshet, personer med småbarn eller belastande familjesituation, de som kämpar med att orka i vardagen men inte beviljas deltidspension eller sjukpenning osv. Dessa människor hamnar ofta välja mellan alternativen att återgå till heltidsarbete eller arbetslöshet.
Anledningar för att jobba något annat än enligt normen finns fler men endast ett fåtal av skälen godtas som tillräckliga för att stöda deltidsarbete. Invalid- eller ålderspension är några av de få för individen hållbara modellerna för att arbeta deltid. Studeranden är den grupp som jobbar mycket på deltidskontrakt men arbetsbördan kan definitivt inte ses som mindre än normen i dessa arrangemang. Även arbete vid sidan av vårdledighet eller partiell vårdledighet är rätt vanligt men inte heller det kan ses som en mindre belastande modell och dessutom är vårdledigheten ekonomiskt mycket ohållbar för de flesta och därmed inte ett alternativ. Vårdpenningen är mindre än arbetslöshetsstöden och få klarar sig på till exempel en halv lön + en deltids vårdpenning.
För deltidsarbete saknas stöd och uppmuntran
Åtgärder som finns till för att stöda återgång i arbete, så som yrkesinriktad rehabilitering, Te-byråns stödande åtgärder samt karriärtjänster som företag kan erbjuda, strävar alla till heltidsarbete. Lönesubvention beviljas enbart för de som statistiskt sätt är svåranställda och stödet fås enbart för korta perioder. Bra åtgärder är dessa men inte tillräckliga för att få med alla som kunde delta i arbetslivet. Stöd för deltidsarbete fås inte i regel alls av pensionsbolagen, försäkringsbolagen, FPA, Te-byrån eller företagen. Dessutom behöver de arbetslösa som tar emot deltidsarbete eller snuttarbete göra kontinuerliga utredningar och det är möjligt att det av lönen lämnar en mycket liten del eller inget alls kvar i handen. Detta problem gäller speciellt lågavlönade branscher, där redan lite färre arbetstid kan sänka inkomsten till närapå samma som de stöd man kan få utan att ta emot arbete.
Enligt statistikcentralens utredning 2023 finns det i Finland ca. 65 000 personer utanför arbetslivet, som skulle önska sig kunna arbeta på deltid. Sammanlagt finns det runt 200 000 arbetslösa i Finland, så det är en betydande mängd personer som kunde gynnas av att deltidsarbete vore lönsammare och enklare ur byråkratins synvinkel.
Utomlands finns det flera olika modeller för att förbättra arbetssituationen. I en del länder ingår anställning av deltidsarbetsförmögna i planen för jämställdhet och likabehandling och kraven kan vara även lagstadgade. En föregångare i främjande av deltidsarbete är Tyskland, där företag med över 20 anställda enligt lagen behöver ha en kvot av deltidsarbetsförmögna. Med modellen har man som mål att garantera möjligheter i arbetslivet även med permanentsjukdom eller skada. Även i andra nordiska länder finns fler deltidsanställda än i Finland, så vi behöver inte åka långt för att söka nya lösningar.
Arbete stöder välbefinnande och känsla av meningsfullhet
Arbete och arbetsgemenskapen är mycket viktiga för att stöda såväl arbets- som funktionsförmågan. I arbetet får man sociala kontakter, erfarenheter av meningsfullhet och samhörighet samt lära sig nya saker och få möjligheter att utveckla sig själv.
I arbetsgemenskaperna finns det behov att förhålla sig bättre till deltidsarbete och deltidsanställda. Deltidsanställda behöver känna sig som medlemmar i arbetsgemenskapen och arbetsinsatsen behöver vara uppskattad. Attityderna kring deltidsanställda och exempelvis de med noll-kontrakt kan även enligt min upplevelse vara annorlunda i jämförelse med ordinarie heltidsanställda.
Senast nu vore det enligt mig skäl att börja fundera på hur vi kan ändra attityderna och strukturerna i det finländska samhället mot att uppskatta och stöda även deltids och snuttarbete. För detta talko behövs såväl individerna, företagen som samhället. Är du färdig för att utveckla och förverkliga nya arbetssätt och arbetsmodeller?
