Tisdagskväll, känslan är euforisk. Arbetsdagen är slut, solen skiner och sommaren har anlänt. Dessa soliga sommarkvällar är de bästa, så vackra och på sitt sätt tysta, trots att man kan höra fåglarnas sång och grannbarnens rop under deras lek. Luften känns en aning fuktig och man kan ana att efter ett litet regn kommer växtligheten att blomma upp. Jag beundrar hur kvällssolen färgar himlen och ljudet från livet stör inte. Allting är bra och det verkar att alla bitar fallit på sin plats.
Som liten satt jag på min mormors trappa med en nygräddad bulle i ena handen och ett glas mjölk i den andra, ute på landet bland doft av kossor och ladugårdar. Små saker får minnen att vakna till liv; doften av en nygräddad bulle, kylan i en potatiskällare och barnens glada rop. Sådana stunder gör att man får sinnesro. Jag bodde som barn i en liten by vid namnet Lahnakoski, där i farmors stora växthus tillbringade vi mycket tid. Det var så härligt att bara vandra runt bland doften av blommorna.
Jag minns när jag ilsken och protestfylld vandrade längs en stor väg till mina farföräldrar, vägen var inte särskilt lång kanske 300 m men just i den stunden kändes det som att man vandrat långt ut till stora världen. Väl framme satte jag mig på den stenhårda köksbänken och kände mig uppfinningsrik och självständig. Föräldrarna visste nog var jag var.
Dessa barndomsminnen är roliga. Då fanns inga mobiltelefoner, som möjliggjorde att man var nåbar hela tiden; barnen kom och gick enligt överenskommen tid. Då lade man också märke till små och vardagliga saker. Man tittade på hur molnen ändrade form, sprang i gräset en fin sommardag och kanske knackade på grannens dörr bara för ett besök. Vackra och livsstarka minnen som man vill bevara. Man var väldigt närvarande i stunden.
Omringad av stimulanser
Tillbaka till tisdagskvällen. Euforin och minnen fyller sinnet, ack så härligt, solen skiner och sommaren är här… ’’Dididii’’. Var det WhatsApp, Instagram eller Facebook? Det var inte mobilen som ringde så allting är säkert bra. Var det kanske Twitter, Snapchat eller Jodel? Vi kollar snabbt. Det var WhatsApp, men hit har ju kommit en hel del massa annat också. En kompis uppdaterade Facebook, via Instagram kom en video och Twitter berättar hur regeringen kämpar med Corona. En timme har gått. Varför skiljde sig kompisen nu just då allt var bra igår. Skulle man kanske klippa pannlugg, det ser så bra ut på bilden i Pinterest. Varför tar inte Corona redan slut?
Idag irriteras våra sinnen ständigt från olika håll. Sociala medier möjliggör för oss att närvara i allas liv och på olika platser oavsett var man egentligen befinner sig. Åtminstone till den del vi vill visa utåt och vill se av andra. Som med allt annat har detta sina goda och dåliga sidor. Den teknologiska utvecklingen och sociala medier möjliggör mycket; vi kan lättare hålla kontakt med varandra oavsett var vi är och det är ju toppen!
Men vad händer med våra sinnen då vi hela tiden är medvetna om varandra och tystnad egentligen inte existerar vare sig det är dag eller natt. Hurdan bild får vi av verkligheten när vi tittar på omvärlden via filter? Via de externa stimulanserna får vi lätt en bild, av att alla andra har det bättre och vi glömmer att värdesätta det goda som vi själva har. Detta påverkar starkt vår uppfattning om vad som är normalt och belastar våra sinnen. Det leder lätt till att vår hjärna inte får vila. Vi vet ju att efter motion behövs vila, så att kroppen återhämtar sig. Borde vår hjärna också få vila?
Vila med hjälp av sinnen
Speciellt under Corona-tiden har olika medier varit till stor nytta. Vi har kunnat närvara i varandras liv fast vi inte har kunnat närvara fysiskt. Men hur är det med hjärnans ergonomi? Då vi arbetar på distans, sitter vi i Teams-möten eller telefon och har inga fysiska möten. I vardagen kommunicerar vi mycket per sociala medier. Det fungerar bra på många sätt men mycket faller också bort; miner, gester och den vackra omgivningen vi kunde ha sett om vi istället gått ut på en promenad med en vän.
Teknologin är en fin sak och vi behöver den såväl i det privata som i arbetslivet. Minnen skapas av viktiga ögonblick i vardagen och verkliga möten. Det är också viktigt att komma ihåg att vi inte låter oss influeras för mycket av andra för att kunna må bra. Kanske allt är bra just nu och det är tillräckligt.
Skulle pannluggen varit en bra eller dålig idé? Frisören konstaterade att den nödvändigtvis inte skulle passa mig, vi kapar topparna med ett par centimeter och modellen får bli som den varit. Bra så!
Känn efter, vad säger dina sinnen dig och njut av stunden.
Trevlig sommar!
