Unga beviljas mer invalidpensioner med anledning av psykiska utmaningar än någonsin förut. Ungefär hälften av dessa unga har inte nödvändigtvis ens hunnit inleda sin arbetskarriär på allvar. Utvecklingsriktningen är oroande, och väcker frågan om huruvida utmaningarna börjar redan långt före arbetslivet?
Enligt Pensionsskyddscentralen berodde 85 procent av de invalidpensioner som har beviljats personer under 30 år under 2020–2022 på psykiska utmaningar.
”Arbetsoförmåga är alltid en personlig tragedi. Unga har potentiellt ännu en lång arbetskarriär framför sig och det är synnerligen viktigt att hjälp och stöd finns att få när det behövs, säger Veritas direktör för pensions- och försäkringstjänster Staffan Åberg.
Vad kan man göra när arbetsförmågan försämras redan innan arbetskarriären inleds?
Arbetslivet och sätten att arbeta har förändrats radikalt under de senaste åren. Arbetet utförs i allt större utsträckning på distans och till exempel att mötas på kontoret med låg tröskel riskerar att helt falla bort för vissa anställda.
I synnerhet unga kommunicerar allt mer via elektroniska kanaler och får således inte möjlighet att utveckla sina sociala förmågor ansikte mot ansikte. Åberg lyfter fram två faktorer som främjar välbefinnandet och som man ännu talar för lite om.
Den första är så kallad relationsintelligens (på engelska: relational intelligence), som syftar på förmågan att bygga och upprätthålla mänskliga relationer. Med hjälp av relationsintelligens kan man bygga tillit, uppleva samhörighet och lösa spänningar tillsammans med andra. Utan detta försämras välbefinnandet snabbt och känslan av ensamhet och att bli utanför ökar.
”Unga människor skapar allt mer sina relationer i en digital miljö, där interaktionsstilen skiljer sig från när man umgås ansikte mot ansikte”, funderar Åberg.
Lokala initiativ hjälper barn och unga att finna rörelseglädje
En annan, minst lika viktig sak är motion. Grunden till en god arbetsförmåga och fysisk kondition läggs redan som barn. Om en stor del av tiden tillbringas framför en skärm kan många få mycket lite motion.
Hobbyer är ett bra sätt att skapa nätverk och få motion. Ett problem är att hobbyverksamhet som riktas till barn snabbt ökar i intensitet och att verksamheten enbart fokuserar på en enda gren. Barnen får därför inte möjlighet att bekanta sig med andra motionsformer som eventuellt kunde vara intressanta. Idrottsföreningarnas medlemsavgifter stiger också i takt med nivån på verksamheten. Alla familjer har inte heller nödvändigtvis råd med dyra medlemsavgifter och den utrustning som krävs.
I Pargas vill PIF Pre Academy erbjuda barn och unga ett annat slags alternativ. Grundtanken i verksamheten är att barnen med låg tröskel får prova på så många olika grenar som möjligt. Gemensam ledd verksamhet i en trygg miljö främjar inte bara den fysiska konditionen utan också relationsintelligensen.
”Syftet är att man tillsammans ska uppleva rörelseglädje, som man bär med sig ända till vuxen ålder. Med hjälp av den kan man förebygga sjukfrånvaro och förhindra att människor lämnar arbetslivet”, berättar Ville Ranta-aho, fysioterapeut och grundare av PIF Pre Academy.
Ranta-aho har erfarenhet av att arbeta med idrottare och tanken på en hobbyverksamhet med låg tröskel har sin grund i hans oro för hur barns och ungas motion ser ut i nuläget.
”Barnens och de ungas fysiska kondition och rörelsekapacitet väcker oro. Till exempel knäböjningar eller jämfotahopp är inte längre en självklarhet, som det var till exempel i min egen barndom”, fortsätter Ranta-aho.
Ranta-aho ordnar varje vecka motionsklubbar för olika åldrar, allt från småbarn till unga i högstadieåldern. De minsta barnen deltar tillsammans med en förälder. Familjetimmarna är också viktiga för föräldrarna och upprätthållandet av deras sociala relationer.
”Vi har nyligen flyttat till Pargas och har inte ännu så väldigt många bekanta här, och det här är ett ypperligt tillfälle att bli bekant med andra familjer i området”, berättar en mamma som har deltagit i familjetimmarna tillsammans med sin 2-åriga dotter.
