För närvarande lagstiftas det för fullt om ansvarsfullhet och följderna av detta sträcker sig långt in i framtiden. EU:s projekt för hållbar finansiering kommer att omforma såväl företags- som finansieringsfältet och det är bra att redan nu förbereda sig på förändringen.
Historien fick sin början när man inom Europeiska unionen började fundera över verkställandet av FN:s mål för hållbar utveckling och i synnerhet finansiering av detta. Efter att man först tillsatt några olika expertarbetsgrupper uppkom EU:s handlingsplan för hållbar finansiering, som har som mål att bl.a. styra kapitalflödena till hållbara investeringar, öka transparensen och inkludera hållbarhetsperspektiv i riskhanteringen.
För att nå målen bör kapitalen alltså allokeras till hållbara objekt. Här krävs gemensamma insatser: de offentliga medlen är inte tillräckliga utan det behövs även privat kapital. Genom lagstiftningen styrs privat kapital mot mer hållbara objekt.
Taxonomin som en del av EU:s projekt för hållbar finansiering
EU:s handlingsplan för hållbar finansiering innefattar tre centrala lagstiftningsprojekt: taxonomin, disclosureförordningen samt direktivet om hållbarhetsrapportering. Med hjälp av denna trio försöker man styra penningflödena i riktning mot standardiserat hållbara placeringsobjekt, få information från företag och aktörer inom finansvärlden om hur ansvarsfull deras verksamhet är och få alltmer heltäckande uppgifter om hur ansvarsfrågorna syns i företagens affärsverksamhet.
Åtminstone enligt sitt eget marknadsföringsmaterial är ju alla företag ansvarsfulla – eller är de?
Det finns inte ett företag som skulle säga att man är oansvarig – tvärtom! Allt fler ordnar raskt in sig i ledet av dem som uppger att ”ansvarsfullhet utgör kärnan i vår verksamhet”. Det är en bra utveckling, men tyvärr finns här också fripassagerare när det kommer till att ta ansvar – och det är det här problemet som EU vill påverka med sin taxonomi.
Förenklat är EU-taxonomin ett klassificeringssystem av vad som är ansvarsfullt och hållbart. Till en början gäller taxonomin bara de branscher som har en avsevärd inverkan på klimatförändringen: den omfattar såldes bara en liten del av alla affärsfunktioner i företagsuniversumet. Dock har den en betydande inverkan också på andra branscher än t.ex. sol- och vindkraft. Framför allt: i och med taxonomin blir ansvarsfullhet och hållbarhet åtminstone delvis jämförbara, och inte något som enbart företaget själv kan definiera.
Och – vad har allt det här med företagarna att göra?
Ett exempel: ett företag i finansbranschen vill placera ansvarsfullt och för att uppfylla kriterierna behöver det känna till placeringsobjektets ansvarsfullhet. Företaget i finansbranschen ber placeringsobjektet om en rapport. Med tanke på sin rapportering behöver placeringsobjektet i sin tur uppgifter om sin egen leveranskedja och begäran om upplysningar tar sig ner till allt mindre aktörer. Det kan råka vara du.
