För närvarande lagstiftas det för fullt om ansvarsfullhet och följderna av detta sträcker sig långt in i framtiden. EU:s projekt för hållbar finansiering kommer att omforma såväl företags- som finansieringsfältet och det är bra att redan nu förbereda sig på förändringen.
Historien fick sin början när man inom Europeiska unionen började fundera över verkställandet av FN:s mål för hållbar utveckling och i synnerhet finansiering av detta. Efter att man först tillsatt några olika expertarbetsgrupper uppkom EU:s handlingsplan för hållbar finansiering, som har som mål att bl.a. styra kapitalflödena till hållbara investeringar, öka transparensen och inkludera hållbarhetsperspektiv i riskhanteringen.
För att nå målen bör kapitalen alltså allokeras till hållbara objekt. Här krävs gemensamma insatser: de offentliga medlen är inte tillräckliga utan det behövs även privat kapital. Genom lagstiftningen styrs privat kapital mot mer hållbara objekt.
Taxonomin som en del av EU:s projekt för hållbar finansiering
EU:s handlingsplan för hållbar finansiering innefattar tre centrala lagstiftningsprojekt: taxonomin, disclosureförordningen samt direktivet om hållbarhetsrapportering. Med hjälp av denna trio försöker man styra penningflödena i riktning mot standardiserat hållbara placeringsobjekt, få information från företag och aktörer inom finansvärlden om hur ansvarsfull deras verksamhet är och få alltmer heltäckande uppgifter om hur ansvarsfrågorna syns i företagens affärsverksamhet.
Åtminstone enligt sitt eget marknadsföringsmaterial är ju alla företag ansvarsfulla – eller är de?
Det finns inte ett företag som skulle säga att man är oansvarig – tvärtom! Allt fler ordnar raskt in sig i ledet av dem som uppger att ”ansvarsfullhet utgör kärnan i vår verksamhet”. Det är en bra utveckling, men tyvärr finns här också fripassagerare när det kommer till att ta ansvar – och det är det här problemet som EU vill påverka med sin taxonomi.
Förenklat är EU-taxonomin ett klassificeringssystem av vad som är ansvarsfullt och hållbart. Till en början gäller taxonomin bara de branscher som har en avsevärd inverkan på klimatförändringen: den omfattar såldes bara en liten del av alla affärsfunktioner i företagsuniversumet. Dock har den en betydande inverkan också på andra branscher än t.ex. sol- och vindkraft. Framför allt: i och med taxonomin blir ansvarsfullhet och hållbarhet åtminstone delvis jämförbara, och inte något som enbart företaget själv kan definiera.
Och – vad har allt det här med företagarna att göra?
Ett exempel: ett företag i finansbranschen vill placera ansvarsfullt och för att uppfylla kriterierna behöver det känna till placeringsobjektets ansvarsfullhet. Företaget i finansbranschen ber placeringsobjektet om en rapport. Med tanke på sin rapportering behöver placeringsobjektet i sin tur uppgifter om sin egen leveranskedja och begäran om upplysningar tar sig ner till allt mindre aktörer. Det kan råka vara du.
Den här historien kan ha många olika slut och här presenteras bara ett av dem. Kom och lyssna på hela historien i Veritas och Kivras gemensamma webbinarium (på finska) 17.11.2021 kl. 14.
