Människor reagerar på kriser och hanterar deras följder på olika sätt. Hur man reagerar på kriser beror på personligheten, erfarenheter samt den egna bakgrunden, som alla formas oss. Somliga blir paralyserade, andra däremot aktiverar sig för att åtgärda krisen.
Människor hanterar kriser och deras skeden på olika sätt
Det finns olika typer av kriser, men gemensamt för dem alla är att när krisen drabbar en person, tvingar det personen i fråga att kämpa. Utvecklingskris är en kris som orsakas av naturliga händelser som i allmänhet är en del av livet, t.ex. pensionering.
Somliga människor reagerar starkare på förändringar och kan uppleva dem som kriser. Livskrisen blir till via en förändring i livssituationen, t.ex. insjuknande. Plötsliga kriser uppstår då det sker en plötslig och ohanterlig händelse som chockerar, t.ex. en närståendes oväntade bortgång.
Hantering av kriser kan uppdelas i olika skeden, vilkas längd och hanteringssätt beror på människan själv.
Det första skedet är det så kallade chockstadiet, då man inte ännu har kunnat begripa det skedda. Efter detta påbörjas reaktionsstadiet, då man börjar förstå situationen och försöker bilda sig en uppfattning om vad som har skett.
Efter reaktionsstadiet går man in i hanteringsstadiet, då situationen börjar förverkligas och då man inte mera försöker neka händelsen. Under det här stadiet börjar man förstå följderna av krisen. Efter det tredje stadiet går man in i stadiet för den nya inriktningen. Härmed kommer händelsen att bli en del av livet. Sorgen och smärtan finns visserligen kvar men man kan ändå se ljus i tunneln och framtidstron växer.
Med ömsesidig gemenskap och hjälpsamhet mot ljuset
Kriserna förändrar oss och våra värdegrunder. Under krisen och ännu efteråt kan många saker verka betydelselösa. Samtidigt tror jag starkt att kriserna kan fostra oss och ge oss styrka. Man får hoppas att man genom att övervinna kriser lär sig att uppskatta små och stora saker i livet.
Corona har orsakat många olika slags kriser, t.ex arbetslöshet, skilsmässor, ensamhet, rädsla, insjuknanden och ekonomisk osäkerhet. Coronakrisen har fortsatt länge och det värsta i det här läget är ovetskapen om när krisen kommer att vara förbi.
Själv tror jag starkt att vi efter krisen värdesätter andra människor och jag önskar att människornas gemenskap och hjälpsamhet betonas allt mer. Vi måste alla vara rädda om varandra, nu och också efter krisen.
Källa: Mielenterveystalo
