Efter en 34-årig karriär kommer överläkare Reijo Grönfors att gå i pension. Många minnen cirkulerar kring karriären, och i denna artikel öppnar Reijo upp några.
Vilket är ditt favoritminne från din tid på Veritas?
Då jag inledde mitt arbete hette bolaget Verdandi, och omfattade även livs- och sjukvårdsförsäkringar, och som specialiserad läkare fördelades arbetet ganska jämt mellan dessa.
Många minnen, men allra bäst kommer jag att minnas sammanhållningen inom bolaget. Ända sen början har jag upplevt den goda sammanhållningen som en stor fördel. Samarbetet har alltid varit flexibelt och jag har alltid uppskattat öppen diskussionskultur. Den äkta omtänksamheten förmedlas även till kunderna. Fastän vi ofta behandlar känsliga ärenden, har det känts som att vi alltid försökt finna en så rättvis lösning som möjligt, både mänskligt och juridiskt. Detta i sin tur syns i kundnöjdheten.
Vad skulle du säga om branschens utveckling i överlag under din karriär på Veritas?
I början skrev vi ner alla bedömningar i mappar för hand. Försäkringsläkarnas handstil är inte alltid den lättaste att begripa. Idag görs alla bedömningar och dokumentationer i elektronisk form. För att trygga genomsynligheten och kundens rättsskydd är bedömningarna omfattande dokumenterade så att läsaren kan förstå dem utan att ha en läkarutbildning. På 80-talet var hjärt- och blodkärlssjukdomar märkvärdiga orsaker för nedsatt arbetsförmåga. Idag uppgör dessa endast en liten kvot. Både förebyggande arbete samt sjukvårdens otroliga framsteg i den sjukdomsgruppen har visat resultat. Resultatet syns som allmän minskning av invalidpensionsfall.
Vad skulle du ge för tips till dina kollegor samt blivande läkare?
Jag har konstaterat i flera fall att arbetet som försäkringsläkare är exceptionellt givande, eftersom det kräver konstant utveckling av kunnande. Då man veckovis läser olika sjukvårdsberättelser och beslut inom olika specialiseringsområden, få man en utmärkt uppfattning om de framsteg som tagits i diagnostiken och vården inom olika specialiseringsområden. Skämtsamt har jag konstaterat, att efter några tiotals år som försäkringsläkare, kan jag kalla mig själv specialistläkare inom alla sjukvårdens områden. Detta bör givetvis tolkas så, att endast teoretisk information räcker inte långt på de operativa specialområdena inom vården, och jag skulle inte heller påstå att jag är mästare inom någon annan än mitt eget specialiseringsområde, det vill säga inre medicinska specialiseringsområdet.
Hur ser dagens läge ut, är du fundersam över något till exempel inom invalidpensionerna?
Mest utmanande är nog ökningen av behovet för mentalvård, eftersom det vuxit till näst största sjukdomsgruppen efter rörelseorganens sjukdomar. Otroligt viktigt skulle vara, att öka resurserna inom barn- och ungdomspsykiatriska vården. Viktigast skulle vara att se alla möjligheter, inte endast medicinska hjälpmedel, i förebyggandet av social utslagning. Även vuxenpsykiatriska vården befinner sig inför utmaningar, eftersom mängden blivande psykiater inte motsvarar framtidens uppskattade behov. Vård med låg tröskel, lätt tillgänglig service eventuellt redan i grundhälsovården, har en stor roll för att man ska kunna reagera på behovet redan i tidigt skede. Här spelar social- och hälsovårdsreformen en stor roll. Försäkringsbolagen kan eventuellt också fundera på service med förbyggande syfte för nedsatt arbetsförmåga. Förstås kan försäkringsbolagen inte gå in på arbetshälsovårdens tomt, och det ska de heller inte göra, men möjlighet för samarbete med arbetsgivarkunderna finns.
Hur har du själv upprätthållit din arbetsförmåga?
Jag har upplevt hela min karriär på alla sätt positiv, eftersom jag har fått arbeta inom det jag trivs bäst med, både i min huvudsakliga uppgift på sjukhus, och i min bisyssla som försäkringsläkare. Fastän båda uppgifterna har varit krävande, har jag upplevt dem som givande och intressanta. Naturligtvis är rätt balans mellan arbetstiden och fritiden samt motion under fritiden, speciellt cykling, viktiga sätt för mig att återhämta mig. Viktigast för mig är, att jag får röra mig ute i naturen. Att röra mig i skogen är en stor glädje för mig.
Tror du, att du kommer att sakna försäkringsbolags överläkares tidvis hektiska vardag?
En över 34 årig karriär glömmer man knappast genast. Då man fått samarbeta med underbara läkarkollegor, pensionshandläggare och andra kollegor, kommer det naturligtvis att vara svårt att släppa dem. Jag har dock under en längre tid redan minskat stegvis på mina arbetsuppgifter, och då jag för 1,5 år sen gick i pension från mitt huvudsakliga arbete på sjukhus, tror jag nog att avslutandet av bisysslan som försäkringsläkare kommer att gå relativt smärtfritt. I varje fall tror jag inte att tiden kommer att bli lång. Jag gillar ordspråket om att pensionärens kalender är full. Positiva med detta är, att man kan fylla kalendern av saker man själv gillar.
