Tom Kumlin var 17 år när han sökte jobb som ljusassistent på Svenska Teatern 1976. Arbetslivet hade också kunnat ta en annan riktning, eftersom han samma vecka fick ett erbjudande om fast anställning på sitt förra sommarjobb. Men teatern lockade och där stannade han.
”I början hade jag ingen uppfattning om vart jag kommit. Det var en helt annorlunda värld än alla andra arbetsplatser”, berättar Kumlin, som jobbar som planerande ljusmästare.
Kumlin är inte den enda som trivts länge på Svenska Teatern. På en liten arbetsplats känner alla varandra och har en bra sammanhållning.
”Det jag kommer att sakna mest är arbetskamraterna. Arbetsgemenskapen är som en familj, och alla känner varandra. Det ger krafter, för arbetet kan vara stressigt och dagarna långa.”
Kumlins superkraft är att förbli lugn och vänlig även om det stormar runtomkring honom.
”Det brukar nog ordna sig och alltid blir det premiär ändå. Svenska Teaterns förra chef Calle Öhman brukade säga ’kom ihåg att det bara är teater, men det är ändå vår teater’.”
Pengar är inte allt
Det har ändå funnits tider i arbetslivet då orken inte varit på topp. Att bli förälder har enligt Kumlin gett möjlighet till en lagom paus från arbetslivet. Det var en ny människa som återvände till teatern efter faderskapsledigheterna.
När hans första barn föddes hade män ännu inte rätt till faderskapsledighet. Då tog Kumlin ledigt utan lön för att få vara hemma med sin son.
”Inte var det ju ekonomiskt klokt, men pengar är inte allt. För mig var det viktigare att få vara med mitt barn. Jag skulle inte byta ut det mot något annat.”
För Kumlin kändes tiden hemma med barnen som att ladda batterierna. Det var roligt att återvända till teatern efter att ha gjort och tänkt på helt andra saker en tid.
De ungas välmående oroar
Kumlin har varit frisk och orkat arbeta ända fram till pensionsåldern. Men han är bekymrad över den allt hårdare takten i arbetslivet och hur de unga ska orka.
”Tidigare var takten lite långsammare. Nu är allt mera hektiskt och människor bränner sig slut redan i ung ålder. Det är ganska skrämmande.”
En arbetstagare som ska gå i pension innehar massor av tyst information, och det lönar sig att börja dela med sig av den redan i god tid innan pensioneringen. På Svenska Teatern har tyst information redan förts över till Kumlins kollegor.
Själv har Kumlin ännu inga närmare planer för pensionärsdagarna.
”Jag vet int ens hur stor pension jag kommer att få. Jag hoppas att jag får vara frisk och leka med barnbarnen. Det är det viktigaste.”
