Antalet personer som har pensionerats på grund av förlorad arbetsförmåga har minskat med mer än en tredjedel under de senaste tio åren. Det har dock skett en ökning av pensioneringar på grund av mental ohälsa, särskilt i de yngre åldersgrupperna. Vilka slags faktorer kan belasta arbetstagaren så att det till sist leder till förlust av arbetsförmågan, och hur kan man förebygga sådana problem?
Arbetsförmågan, allmänt tagen, är en mångsidig helhet som påverkas av bland annat atmosfären på arbetsplatsen och av många slags psykosociala belastningsfaktorer som kan ha att göra med såväl arbetslivet som privatlivet och situationen i samhället. Det är viktigt att, om möjligt, hjälpa arbetstagaren att orka redan innan problemen kommer fram, och sådana preventiva åtgärder vill man också främja med lagstiftningen.
Osäkerheten och ständiga effektivitetskrav sätter välmående på prov
Coronaviruspandemin har under de senaste två åren gjort framtiden osäker för många företag och arbetstagare. Osäkerheten, till exempel gällande den framtida riktningen för arbetslivet i allmänhet, egen arbetsgivare eller eget företag, kan vara en betydande orsak till utmattning. En klar bild av framtiden för arbetsgivaren eller egen karriär skapar en trygghetskänsla som hjälper en att orka. Ofta blir det ett problem att mentala belastningsfaktorer inte kommer ensamma utan snarare kumuleras.
”Orsakerna till utmattning på jobbet kan vara mycket individuella, även om vi kan plocka fram några megatrender. Vi har kunnat tydligt identifiera teman som har att göra med arbetsförhållanden och ledarskap”, berättar Hanna Elonheimo, överläkare på Veritas.
Mika Paananen, direktör för kundförhållanden på Veritas, konstaterar att tunga effektivitetskrav och krav på tillgänglighet utanför den egentliga arbetsdagen kan sätta orkandet och särskilt återhämtningen efter belastningen på prov.
”Under coronatiden har kanske stödet från arbetsgemenskapen försvunnit om man blivit tvungen att lämna det bekanta teamet och jobba på distans. Dessutom kan det vara svårt att göra en skillnad mellan arbetstiden och fritiden om man jobbar hemma vid köksbordet”, funderar Paananen.
Förlusten av arbetsförmågan kan förebyggas genom ledarskap
Det finska ordet ”työkykyjohtaminen” – ledning av arbetsförmågan eller hantering av de anställdas arbetsförmåga – hänvisar till åtgärder som främjar arbetstagarnas hälsa, orkande och välmående. Det kan låta högtidligt att man använder ordet ”ledning” i detta sammanhang. Det är dock viktigt att de anställdas arbetsförmåga finns med som ett element på ledarskapets normala agenda och att det också leder till konkreta åtgärder.
”Det berättar till människor att deras orkande och kunnande har en stor betydelse för företagets produktivitet och framtid”, konstaterar Paananen. ”Att hålla fram och iaktta saker som påverkar arbetsförmågan är dock en uppgift för var och en inom arbetsgemenskapen, inte bara för dem som bär ledaransvar.”
Det är inte nödvändigtvis så att förändringar som främjar orkandet, motivationen och produktiviteten måste komma uppifrån neråt. Det finns gott om exempel på att de anställda har på eget initiativ tagit upp problem och föreslagit lösningar som sedan lett till positiva förändringar inom företaget. En öppen diskussionskultur kring problem är av stor betydelse för att de anställda ska kunna må bra och orka. Det bör vara möjligt att diskutera och ta upp även svåra saker utan att bli stämplad.
”Till exempel utmattningen på jobbet bör man kunna diskutera inom arbetsgemenskapen lika lätt som man diskuterar ryggbesvär. Det är viktigt att acceptera och även säga det högt att var och en har problem med att upprätthålla arbetsförmågan under något skede av sin karriär”, säger Paananen.
”En öppen atmosfär och möjlighet att diskutera med chefen är viktiga förutsättningar för att man i tid kan ta itu med problem”, tillägger Elonheimo.
Arbetspensionsbolaget och företagshälsovården stöder företagaren
Enligt Elonheimo har betydelsen av hanteringen av arbetsförmågan redan blivit allmänt erkänd, och utvecklingen pågår inom flera sektorer. De lagstadgade åtgärderna som företagshälsovården står för är tillräckliga för många olika behov att förebygga förlusten av arbetsförmågan i situationer där risken är aktuell.
”För en företagare lönar det sig att utnyttja företagshälsovårdens kompetens och diskutera hur uppgifterna fördelas mellan vård av sjukdomen och främjande av arbetsförmågan”, påpekar Elonheimo. ”Olika former av samarbete med företagshälsovården, till exempel modellen för tidigt stöd för arbetsförmågan, är av central betydelse, vilket man också har försökt beakta med stödjande lagstiftningsåtgärder”.
Varje företag skulle ha till ledarskapets förfogande en lättanvändbar verktygslåda av åtgärder som främjar arbetsförmågan och välmående på arbetsplatsen. Att kontakta företagshälsovården kan vara en god första åtgärd, och det kan vara befogat att också fundera på andra verktyg som kan användas inom den egna företagskulturen och inom företagets möjligheter. Att fråga hur arbetstagaren mår är något som inte kräver budgetering, och det är få saker som är så gynnsamma för välmående på jobbet som en diskussion med en förstående kollega. Därför är särskilt ensamföretagare sårbara i detta hänseende.
”Arbetspensionsbolaget bör för sin del söka efter och erbjuda olika sätt att upprätthålla arbetsförmågan, särskilt hos de företagare som arbetar helt ensamma”, säger Paananen. ”Ett stödjande nätverk kan man hitta till exempel på Veritas webbsida, genom ett lokalt företagarnätverk eller genom att stifta bekantskap med en företagargranne.”
”Arbetsförmågan är en resurs som utgör grunden för arbetskarriären. Därför borde varje företag tänka på vilka satsningar därtill behövs”, konstaterar Elonheimo.
